Up to date

Jag är lite för trött för att skriva egentligen. Det finns alltid ursäkter för allt. Min pappa anser att det är min specialitet. Att ursäkta mig. Både för min existens och när jag inte vill ta åt mig kritik. Det finns annat att skylla på. Mig är det aldrig fel på. Trots att hela jag är ett enda stort fel. Enligt mig själv. Men inte just när jag får kritik tydligen.

Det finns många bra bloggar, Susans och Majas är suveräna läs dem - Dictum Factum och A Sunday Kind of Love. Se listan här till höger (jag är för trött (lat antagligen) för att länka direkt).
Att läsa andras bloggar är fantastiskt, ända tills man inser att det ger prestationsångest. Det går inte att skriva lika bra, intressant och kunnigt. Men ok ok, det får vara så då. (Tänkte just skylla på nåt, men så hörde jag pappas ord... dammit.)

Vi har varit på resa. Via tåg till Kumla och Örebro. En mycket bra resa. Dotterna har haft det underbart. Och våra (ja, hennes egentligen) släktingar är smarta, intellektuella, känsliga, ödmjuka, generösa och helt enkelt världens finaste.

På lördag åker jag och Isabella till Kanarieöarna med F. Att jag inte opponerade mig utan bokade resan utan yrsel och knot igår innebär troligtvis att jag gett mig fan på att åka (självinsikten är det si och så med). Pass fixade, lugnande inför flygresan utskrivet och en resväska framplockad. Vi ska visst åka. Shit. Jag ska klara det här. Och det ska bli skitbra. Sol, värme och bad. Ahhh. Fokus på det positiva och känslan efteråt när jag klarat det och bara vill fortsätta resa mer och mer. Japp. See you in the sun...