söndag 31 januari 2010

Barnatro

Varje dag fascineras jag flera gånger av vad dottern har att säga. Hennes tankar och uttryck. Inte ens 3 år gammal, men med så mycket intelligens och känsla.
Idag när vi kramades sa hon: "Kom närmare!"
"Men jag kan inte komma närmare", sa jag. "Vi sitter redan ihop."
Hennes svar: "Ja, mamma, vi sitter ihop som ett fint pussel."

onsdag 27 januari 2010

Familjehemligheter

Igår när dottern och jag skulle sova över hos mina föräldrar hade jag glömt att ta med mig en bok att läsa. Och att somna utan att ha läst en stund är helt uteslutet. Jag vet inte hur man gör.
Så jag tog en pocketdeckare på måfå ur pappas bokhylla och kastade mig in i härligheten.
Som handlade om lustmord på homosexuella. Hela boken handlade om bögar och deras liv och lust.
Inget som luttrade lilla jag höjer på ögonbrynen inför, men ärligt - jag tror inte att boken kommer tillbaka till pappas samling, den försvinner nog helt enkelt på vägen. Det finns saker man måste skydda sina föräldrar ifrån.

lördag 23 januari 2010

Döden, döden

Ännu en död i bekantskapskretsen. Plötsligt.
Det kan gå fort. Och man får den där hisnande känslan av tidsbegränsning igen. Tiden ÄR begränsad. Det går inte att gå runt och tro nåt annat. Och man blir morsk en stund. Tänker att det finns ingen tid för rädsla, det finns ingen tid för tvekan. Det finns bara tid för handlingar, diskussioner och känslor.
Fast sen brukar ju tiden rulla på och morskheten övergå i glömska, rädsla och lättja. Det där kan jag ta tag i om en vecka, ett par månader, nån annan gång.
Ja, det är bara att hoppas att den där "annan gång" kommer. Att inte tiden är över innan dess. För det kan den vara. Det finns en högst konkret begränsning i det här livet. Döden. I övrigt borde man i möjligaste mån behandla begränsningar som problem som kan lösas - för allt man vill kan man. Det handlar bara om att våga. Våga leva, medan vi ännu lever.

onsdag 20 januari 2010

Tanken slog mig väldigt plötsligt, - om man dekonstruerar frågan då - skulle man i så fall kunna ställa den såhär: Vad VILL du att meningen med livet ska vara?

tisdag 19 januari 2010

The Wallflowers - Three Marlenas

Så snyggt, så bra!

Orden för dagen

är: less, äcklad, tung, LESS, irriterad och mera less.
PMS eller?


måndag 18 januari 2010

Nässelfeber håller mig vaken. Tänkandes.
Landet ligger där det så gott som alltid legat, i träda.
Det börjar kännas riktigt ledsamt. Som i less. Tålamodet prövas och får ny energi då och då, men sen dör boosten ut och hamnar i indignation. Men hela tiden med något litet hopp som inte vill släppa taget. Det är pinsamt att bara erkänna det. Men små indikationer dyker trots allt upp, som halar in. Jag kan känna mig som den korkade älskarinnan som bedyras av mannen att han SKA skilja sig. Så fort rätt tillfälle dyker upp. Det är då man vill säga till det där blåögda fruntimret att: "Du, han saknar vilja, inget annat." För finns det vilja så finns det mod och handling. Så enkelt är det. Och sånt känner jag till. För jag är egentligen inget korkat fruntimmer. Men så...tydligen...är jag det.
Så trots att alla beslut ligger i min motparts händer så är jag övertygad om att det är jag som måste ta det slutliga beslutet. Att ge upp. Jag undrar bara hur länge jag kan dra på det. Ett år till?
Hur mycket hinner jag försaka under den tiden?

söndag 17 januari 2010

Språkbegåvad smart fantasifull unge

Jag vet inte hur många gånger om dagen jag skrattar högt åt min 2,5-åriga unge. Hon säger de mest förunderliga saker. Hon har ordförråd och språkbegåvning som en 5-åring, om man ska tro åldersfakta angående barnspråk.

Imorse slog hon upp ögonen, studsade upp i sängen och sträckte armarna mot taket: -Titta mamma, jag e stor nu, jag har växt, för jag har drickit mjölk!!
Sen slängde hon sig ner bredvid mig igen och stoppade in nappen i munnen, tog ut den fort igen och sa med äcklad min: -Bläääää, de e ett hårstrå på min mappis.

Hon pusslar utan större problem 15-bitars pussel. Hon räknar gärna och ofta från 1 till 10.

När vi satt vid köksbordet och åt lunch idag utbrast hon plötsligt med innerlig känsla: -Åååh JÖSSES mamma, jag glömde min mössa hos mommo och moffa.

Alldeles nyss kom hon fram till mig och sa: -Jag har ont i magen och min tunga e kall, jag behöver äta två käss (kex)!
Haha, svårt att hålla sig för skratt.

måndag 11 januari 2010

Bön

Gud som haver barnen kär
se till mig som vuxen är
Skänk mig himmelsk dos av tålamod
så att jag orkar vara snäll mot min lilla klenod

Gode Gud, mildra min omåttliga irritation
när hon snubblar sjutton gånger i en snödriva
skriker att hon ska äta kakor till lunch
"tvättar" väggarna med falukorv
jagar katterna med vedträn
och vägrar klä på sig

Gode Gud, hjälp mig lite här

Amen

lördag 9 januari 2010

Förbannat bra dag

Jag är hög! Jag blir hög av A. Ett par timmar med henne ger känslan av att kunna spränga vilken gräns som helst och att energin kommer att bestå i veckor. Hon är så full av liv, sprallig, rolig, flaxig och VET att alla problem kan lösas. ALLA problem. Hon är övertygande.
My lady - lång, smal, mörkt långt vilt hår, magnifika tatueringar över hela kroppen och så glamorös. Det spelar ingen roll vad hon har på sig eller hur hon ser ut, hon är den läckraste glam-drottningen. När hon flaxar runt och ropar att hon kan bli så djupt förälskad i mig, PÅ RIKTIGT, tillägger hon extra högt - då är hon väldigt svår att motstå. Det känns helt enkelt onödigt att ens försöka. I utrymmet runt A finns bara liv och glädje. Fatta vad häftig hon är!

torsdag 7 januari 2010

Aggro

Jag känner mig aggressiv. Jag vill grilla nån. Kom igen bara, ni som har nåt otalt med mig - bråka med mig just nu för jag är taggad som fan. Hornen och huggtänderna är vässade (utanpå syns ingenting) och just du som fortfarande tror att jag är den mesigaste av mesar - bring it on - jag ska sänka dig lägre än du nånsin kan ana. Komsikomsikomsi!



tisdag 5 januari 2010

Livet är för kort för stängda dörrar

Eller för att citera den gode Lundell:

Fred Neil sjunger ”Everybody´s Talking”
och det är vad alla gör
Sjunk inte, sjunk inte ner
gå ut och var glad!
Om du tvivlar, om du tvekar, sitt inte bara där
rör på dej!
Om din dröm har dött, sjunk inte
gå ut och var glad!
Var glad att du lever, var glad att nån annan är där
som kan höra dej, se dej
Var glad att du andas ännu
Var glad att du finns

Gå ut och var glad, din jävel!
Gå ut och var vacker och stolt hela vintern
Gå fort och le genom shoppingcentrat
Du kan om du vill!
Sluta nu, inte sen
Dra ett streck och gå vidare
Livet väntar därute
Gå ut och var glad!
Vad ska du annars ha allt det här till?

Steve Earle sjunger ”In My Dreams”
men det är inte så det blev
Ah, sjunk inte, sjunk inte ner,
gå ut och var glad!
Du är vad du gjör, du är dina val,
dina handlingar
Stäng av tv:n nu, lämna ditt rum
gå ut och var glad, din jävel ...

Lär dej italienska, planera en resa
sy en kostym, ta det lugnt, sponsra en späckhuggare
Köp en bit regnskog, ta nya vägar, var inte lat!
Gör nåt annat, gör nåt annat!

Ta reda på var du vill bo
Hitta en livskamrat igen
Töm alla hyllor, kasta, ge bort
Ett vackert, men enkelt hem
Odla vänskap, skaffa ett ställe i solen
Låt bedrövelsens väg gro igen
Ah, tänk dej lycklig, det går, din jävel!
Du kan inte tänka nånting sen (nånting sen)

söndag 3 januari 2010

Lugnt och tomt

Då blev det till slut lugnt... Bara jag och dottern kvar hemma, inget mer att röja på Marinan och F har åkt till stan. Stiltje efter en hel höst/vinter av en hel del fart. Mamma och pappas flytt, två resor till Göteborg, en till Örebro och en till Kanarieöarna. Nu är dagarna oskrivna blad. Så fort mamma och pappa hade åkt fick jag panik. Ringde Sonja - inget svar, ringde Linda - inget svar, började genast bläddra på Ticket efter sista-minutenresor och övervägde på allvar att åka till Phuket obokat om två veckor. Jag får nog försöka lugna mig nu. Lägga mig i soffan med dottern under duntäcket och se på lite TV. Släppa tempot i kroppen och vila. Inte fundera över om jag ska dra iväg till Stockholm nästa vecka. Eller Göteborg, eller London.... Fast när jag tänker på det borde jag boka in en resa och åka och hälsa på Malin i London. Innan dom flyttar därifrån. Kanske i mars. Men vad ska jag göra till dess?? I april tänkte vi kanske åka till Thailand, men jag undrar verkligen om det blir av. I april börjar säsongen komma igång och restaurangen ska dessutom öppna. Det blir nog jobb då istället. Får väl se.
Men, nu ska jag göra lite te och tvinga ner mig till stillhet i soffan.

lördag 2 januari 2010

Deg i hjärnan

Vissa dagar vet man inte hur man vill minnas. Kanske inte alls. Fast ändå.
Den här dagen känner jag mig rätt förtvivlad över. Och som vanligt lämnas allt oavslutat. Det finns väl inget slut. Varken början eller slut. Men jag skulle ändå behöva en ståndpunkt.
Natten var en mardröm, morgonen tung. Förmiddagens långpromenaden i snöfallet med M var trevlig men rätt opersonlig. Jag kan väl helt enkelt inte förmå mig att bli personlig.
Ikväll hade vi familjemiddag med F, F:s mamma och mina föräldrar. Men med F och mins ouppklarade diskussion blev det väl inte den avslappnade stämningen som det kunde blivit annars kanske.
Ja, jag vet inte hur fan jag ska förhålla mig till F och ibland känns det så tröttsamt att vi pendlar fram och tillbaka i olika diskussioner och F är hård och kall och sen då och då kommer det fram en helt annan person som plötsligt är känslosam, mjuk och förvirrad. Tröttsamt är fel ord, frustrerat är ett bättre ord. Frustrerat att inte förstå, och att inte kunna hjälpa. Jag är ledsen över det. Att vi inte hjälper varandra fram till förståelse. Jag hoppas att det kommer.

Jag känner mig helt dödstrött, men för att få bort den här känslan av att inte vara tillfreds tror jag att jag ska lägga mig i sängen och se en skräckis. Det är höjden av mysighet.

Med Vänliga Hälsningar

Det är så roligt med stående signaturer längst ner i mail. Det kommer ett argt och uppretat mail från F, och så underskriften efteråt "Med Vänliga Hälsningar Fxx Rxx". Det är så gulligt att jag ler och för en sekund glömmer känslorna bakom orden i mailet.
Men det var förstås inte roligt att det blev upprörda känslor denna kväll. Särskilt inte efter gårdagskvällens underbara fest. Som slutade halv sex i ett stort leende trots megaskoskavet. Och särskilt inte efter det ljuvliga uppvaknandet i morse. En stund jag aldrig ville slita mig ifrån. Men slitas måste det. Känslomässigt hit och dit. Och kliva upp ur sängen måste man nån gång. Tyvärr. Annars hade jag gärna blivit kvar där. Precis som jag helst vill bli kvar hos F. Om han bara lät mig.