onsdag 30 september 2009

Spökby

Ett kärnvapenkrig måste ha utspelat sig igen här i trakten. Inte en människa eller bil syns till på byn. Precis som det är varje höst efter Skördefesten. Men ändå är tystnaden och stillheten lika märklig varje år. Nya tider. Bryt ihop eller bit ihop, som Maja brukar säga. Tänkte jag skulle bita ihop, som vanligt.

tisdag 29 september 2009

Backa bandet för fan!

Finns det något jag ångrar mer än att jag inte tog F på allvar förra hösten när han frågade mig om vi skulle förlova oss? Nä, inte som jag kommer på i alla fall. Vilken jävla idiot jag var. Fast jag trodde att allt han sa mest var på skämt, skaffa barn, äktenskap och dylikt. Det var brist på respekt från min sida och det blev ett pris på den dumheten. Jag skulle lyssnat, och åtminstone frågat om det fanns allvar bakom orden. Det förstod jag för sent. Och nu är det jätteförsent. "Nu vet jag ju vad jag skulle behövt leva med", som F sa idag. Vi kände inte varann lika bra förra hösten.
Men det känns så konstigt. Jag vet att F tycker att vi är så olika att det inte finns nån möjlighet till relation. Vi ÄR olika, men som jag ser det också väldigt lika, på det planet som betyder något. Och det jag tycker är så kontigt är om det skulle vara enväga med den samhörighetskänsla jag upplever med honom. Kan det funka så? Att bara jag trivs så väldigt bra med honom, känner en ovanlig gemenskap och närhet och att han inte delar det alls? Känner han med mig som med vilken vän som helst? Jag får anta att det är så. Men visst blir det märkligt när min känsla för hur fint vi funkar ihop är helt annan, och som sagt, helt unik. Att vi är avslappnade, ärliga och har en perfekt avvägning mellan att prata om vardagligheter och det djupare. Att vi har det behagligt ihop. Berikar varandras liv. Så ovanlig och speciell är vår relation för mig. Men det ser annorlunda ut från hans sida, fattar jag givetvis. Vore rätt intressant att se den vinkeln förstås...

"Livet är för kort" sa F även idag, i sammanhanget. Och eftersom jag inte hängde med på svaret så tror jag att det betydde för kort för att slösa på en relation med mig. Så är det, och jag kan förlika mig med tanken, då och då. Med hjälp av distraktioner. För livet är SÅ kort att man måste ge sig in här och nu åt vad man kan och vill. Jag är otålig nu förtiden, på gott och ont.
Träffade Micke i helgen och där känner jag mig väldigt otålig, en irritation över hans defensiva sätt. Som gör mig löjligt offensiv. Så jag säger: "Jag tänker en hel del på dig, det var något med dig som fascinerade mig från första stunden vi träffades. Du vet var jag finns och vad jag vill". Och sen går jag därifrån. Ja, vi har givetvis pratat en del förut också om detta, men nu kände jag att här finns ingen tid att tjafsa bort. Gör vad du vill med det jag säger så fortsätter jag leva under tiden. Så. Här slösas inget känslomässigt i onödan, det har redan gjorts på annat håll så många gånger. Om det fanns något rätt eller fel i den här situationen kan ingen veta. Visst har vi hörts efteråt men med samma sjukligt defensiva inställning från hans håll. Så är det och jag lägger inget mer av min energi på detta.
Får väl roa mig framöver med Mårten eller nåt. Ett osannolikt sjaskigt substitut för vad jag egentligen vill fylla mitt liv med. Enda anledningen till att jag ens tänker tanken är nog för att det är en situation jag till fullo kan ha kontroll över. Att totalt känslolöst få känna mig lite levande? Jag vet inte. Nånting måste den här höstledan försöka botas med i alla fall.

fredag 25 september 2009

Ulf Lundell - Villig (Med Marie Fredriksson)

För videon, och det sköna 80-talet.

onsdag 23 september 2009

Jaha

Och vad gör jag då?

Ja, jag kan i alla fall tala om vad jag inte gör.

Jag åker inte till Spanien med A om en vecka. För jag måste se om ett hotell. Kul. Not.
Jag surfar inte problemfritt eftersom min uppkoppling tabbar sig konstant.
Jag delar inte mycket med pojkvalpen som kommer hit imorrn. Tyvärr. Men han tjurskallar sig, som alla andra intressanta. Fan ta dom. You bloody motherfucking assholes.
Jag tycker inte om hösten eftersom den betyder vinter som betyder apati, mörker och kyla.
Jag läser inte dom böcker jag borde läsa.

söndag 13 september 2009

Jag fullkomligt ÄLSKAR cynism...

Förlåt Janice att jag snor dina bilder från FB, tack Janice.




lördag 12 september 2009

Lördagkväll

Har legat i sängen och kollat på film i kväll. Med en ljuvlig liten dotter sovandes, klängandes runt min mage under tiden. Hennes blonda hår står åt alla håll, jag vet inte varför det blivit igelkottfrisyr ikväll men hon är så söt. Hon kan fortfarande inte göra annat än att väsa fram ljud, jag vet inte hur det ska kunna bli bättre, hon är ju inte tyst. När hon är arg eller gråter låter hon som en halvkvävd kattunge. Annars väs-babblar hon hela hela tiden. Blir svårt det här...
Jag är så otroligt lycklig över att ha henne i mitt liv. Den kärlek man känner till sitt barn är så mäktig att den inte låter sig beskrivas. Men varje gång jag säger till henne att jag älskar henne vill jag börja gråta. Det är fortfarande lika känslosamt, fast hon snart är två och ett halvt år.
Och jag tycker inte ens om barn, haha. Innan hon kom.

Familjeliv har alltid varit en skrämmande tanke. Något för banalt för att vilja in i. Nu inser jag snarare hur banalt det är att inte våga ge sig hän åt någon annan än sig själv. Jag har aldrig ångrat något som jag vågat, och jag har verkligen utmanat mig själv ibland. Och jag tänker fortsätta att utmana mig själv, mer och mer hoppas jag. Det krävs mycket mod att leva som människa ibland andra människor. Men det är pinsamt att inte ens försöka.

fredag 11 september 2009

Va fan

Den här veckan hade vi massor med saker att göra och folk att träffa. Och hela tiden har Isabella varit sjuk. Så vi har nästan bara varit hemma för oss själva. Hur tråkigt kan det bli...
Imorgon ska vi på grillning på dan och sen är det ett grillparty på kvällen hos Johan E. Som jag verkligen sett fram emot. Förbannat om hon inte är tillräckligt frisk...

Jem - Just A Ride

torsdag 10 september 2009

Ångest i luften

Idag var första dagen med den där kalla, råa höstluften. Den med en speciell doft och nytt ljus. Det lite dova ljuset. Den luften ger mig ångest. Den här sommaren är över. INGET blir någonsin som man tänkt sig, och den här sommaren har gett mig mycket gott jag inte väntat mig. Men sorgen över det som inte blev som jag hoppades på vävs in i ångesten över den ovälkomna hösten. Förlusten av mina önskningar.
Men jag börjar förhålla mig till rådande omständigheter. Som man alltid gör. Tiden naggar bort bitar av föreställningar. Nytt blir till. Allt är i ständig förändring.

Det är skönt att vara hemma. Ta itu med vardagen och skapa strukturer. Så gott det går. Det är inte min starka sida. Däremot är jag full med tålamod och ödmjukhet inför min älskade dotter. Hon är förkyld, arg och ledsen. Sen några dagar tillbaka. Och jag prisar mig själv för att jag behåller lugnet, tröstar och finns där. Vi leker, ritar, pusslar och läser. Jag måste helt ärligt tvinga mig lite till det. Jag tycker inte att det är kul att lägga pussel med tio bitar eller rita tjugo katter i olika färger eller läsa "Apan fin" för hundrade gången. Förlåt förlåt, men jag tycker inte det. Men på nåt sätt blir det värdefullt ihop med henne. Allt blir så mycket lättare och trevligare när jag gör det. Och ändå får jag tvinga mig till det. Är det SÅ svårt att göra avkall på sin egoism och sitt självförverkligande? Tydligen. Men jag ger mig cred för att jag faktiskt är en bra mamma som inte visar otåligheten, just nu, för dottern. Det behövs ändå så lite för att göra henne lycklig. Det är det värt alla gånger om.
Imorrn är hennes dag, på lördag är det min. Vi får hoppas att hon kryar på sig fort för dessa dagar.

lördag 5 september 2009

Summering

Åh så skönt det ska bli att åka härifrån. Jag är så trött på trafiken, åkandet, folket, stressen. Nu vill jag åka hem och få va ifred. Sen blir jag förstås trött på det efter nåt dygn... Ja, hur fan ska man ha det??
Men imorrn blir det roligt! Vi ska gå på Kolmården med C & co. Och få vara med dom på kvällen, det ska bli så mysigt.

Idag har jag varit inne i stan och promenerat runt lite. I skulle vara några timmar hos sin pappa. Jag passade på att få massage av en indisk flicka, mycket välgörande, och fika lääänge i lugn och ro. Tja, så lugn och ro det nu kan bli när man sätter sig på en uteservering på Götgatan. Det var väl för att pressa det hela så att jag verkligen ska uppskatta mitt eremitliv sen.

Häromdan var jag ute och åt middag på Torget med S. En fantastisk restaurang i Gamla Stan, vackert inredd och med jättegod mat. Bögen som ägde stället var nog det snyggaste jag sett. S och jag tittade på varandra och viskade "what a waste" unisont när han vände ryggen till, haha. När vi käkat klart kom Martin dit. En intressant bekantskap, men nä, inte tillräckligt intressant. Men visst, det var en trevlig kväll.

Vad har mer hänt? Jag har träffat Sonja mycket, och Linda. Flängt omkring. Nu är jag sliten. Ska bli så skönt att komma hem på måndag.
Fast det har varit väldigt skönt att slippa träffa F. Plågas lite av tanken på att han är i byn några veckor till innan han flyttar till Kalmar. Men han kanske inte gör så mycket anspråk på att träffas. Städa vill han givetvis att jag ska göra. Men eftersom suparkompisarna åkt och han lär vänta med sina nät-bekantskaper tills han flyttat så kanske han vill hänga med oss. Vi får väl se. Känns lite ovärdigt bara.

onsdag 2 september 2009

Svårt med andningen

Vet inte vad det kan bero på. Det finns en del potentiella orsaker. Till exempel att Isabella sitter på ett tåg till Örebro just nu. Med sin pappi. Och att jag bär möbler och röjer hela tiden här i föräldrarnas hus. Att dom ska flytta. Martin (nä inte astrofysikern, en annan). Micke (vi dog visst). Framtiden. Alla jag försöker hinna träffa. Det är tajt schema. Svinis? Kan bli luftvägsproblem av den har jag hört... Ja, hjälp jag vet inte. Men jag hoppas trycket över bröstet lättar snart. Men nu måste jag kånka lite mer möbler. Och sen duscha och åka in till stan och käka middag med Sonja.
So long.