söndag 29 mars 2009

Hotellbestyr

Nu är min vintersäsong som ensamarbetare på hotellet över.
Nu börjar vårsäsongen, då när det egentligen händer! Puh, det känns som om jag pysslat med lite av det mesta hela vintern och är rätt trött på stället. Men det är nu högsäsongen börjar rulla igång och det blir mycket jobb fram till oktober, haha.
Det är bara någon vecka till hotellägare F flyttar hit och då är vi i alla fall två om pysslet, vilket gör det hela mycket mer trevligt.

Välkomna till detta underbara hotell!! (Om man inte behöver jobba på det....hehe)
Byxelkroks Marina Sea Resort

fredag 27 mars 2009

Heja Laila



Jag är djupt förälskad i denna vackra vita älva. Med den sista dansen vann hon allt. Även om hon inte vinner.


torsdag 26 mars 2009

Min Bengalkatt



Det här är Yeti, han är en 6-årig social och energisk Bengalkatt. Beskrivande ord som kan vara lika charmiga som förödande. På grund av tidsbrist har jag försökt omplacera honom, tre gånger. Varje gång har han kommit tillbaka. Jag älskar honom naturligtvis, men han kan verkligen vara en plåga. En Bengal är som en hund, hör man ofta. Jo, det stämmer. Yeti kräver ungefär lika mycket som en hund, och när han inte får den uppmärksamhet han anser sig ha rätt till så ställer han till ofog. Han snor mat från matbordet, han river sönder lakanen i sängen, han river sönder tapeter och väggar, han öppnar skåp och tuggar på platspåsar till matvaror, han river ner allt han kan hitta som kan rivas ner (till exempel ett 20-tal kryddburkar en efter en), han hoppar upp på hyllor och har ner allt som står på dom och så vidare och så vidare. Hans uppfinningsrikedom är beundransvärd.
Han tycker också om att ligga i bakhåll för hushållets andra katter och attackera dem när de minst anar det, och det ganska hårdhänt. Skrik och pälsrester som yr...
Yetis röstresurser går inte av för hackor, han kan spräcka trumhinnorna på de flesta. Och han gör det så gärna. Uthålligheten är det inte heller något fel på. Jag hämtade honom hos en uppfödare i Örnsköldsvik och började ångra mig redan efter några mil då han skrek en gång var tjugonde sekund, maaaaaaaaaaooooOOOOOOOOO. Han fortsatte hela vägen till Stockholm. En resa som tar några timmar. Sedan dess har inget förändrats när vi åker bil, buss eller tåg... En grabb med mycket att säga, som någon diplomatiskt har uttryckt det.

Ja, mycket kan sägas om denna lilla kattlika varelse. Men om man, som jag nu vet att vänner till mig vill, funderar på att skaffa en Bengal så ska man veta att den kräver en hel del för att vara katt. Den kräver ett stort engagemang från sin ägare. Alla katter har givetvis rätt till mycket uppmärksamhet och kärlek från sina ägare, men med Bengalen kan man nog räkna med att det ändå krävs snäppet mer.

tisdag 24 mars 2009

På natten ska man inte tänka

Igår kväll gick jag och la mig tidigt. Tio över nio... Jag var trött efter dagen. Men så låg jag och läste för länge, sådär så att tröttheten övergick i en halvkoma. Sen låg jag och vred mig i ett par timmar. Allt var obekvämt, kudden för liten för stor för hård för mjuk. Det var för kallt och för varmt och dottern låg för nära och jag suckade en gång i minuten.
Jag tänkte på F. Det är märkligt hur mycket jag kan tänka på en person trots att jag vet att dom där tankarna inte kan leda någonstans. Dom bara snurrar runt i mitt inre och kommer aldrig till någon användning utanför mitt kaosartade huvud. Jag skulle dessutom aldrig kunna konkretisera dom där tankarna vilket gör dom än mer menlösa. Men tänka ska jag. Tusentals gånger om.
Sen tänkte jag på Mannen på andra sidan vattnet. Han som är en sån gåta jag bara kan upplösa. Jag tänkte på mina tre närmaste vänner. Hur mycket jag älskar dom. Sonja, Linda, Susan. Dom som alltid finns med och alltid kommer att finnas med, under tiden när andra kommer och går.
Sen somnade jag till slut och drömde om kattsand.

söndag 22 mars 2009

Låt regnet klyva samman delarnas fullständighet

Avbrott i livet. Avbrott i bloggen.
Det har varit stiltje här och i mitt liv ett tag. Jag är lite zombie, men återvänder nog sakta men säkert nu. Till mitt forna jag. Inte för att det är så mycket att hurra för, men det är i alla fall uthärdligt. Vilket dessa senaste veckor knappt varit. Jag har kämpat för min vardag. Och det låter förstås inte särskilt dramatiskt, men jag lovar att det kan vara värre än det låter. Men jag orkar inte gräva i det.

Nu ser jag fram emot påsken, valborg och våren. Att F flyttar hit och vi kan umgås. Pyssel på hotellet och sol, späd vårgrönska som är så vacker. Det räcker gott för att skruva upp lågan och känna livslust och hopp.

torsdag 19 mars 2009

Årets första fjäril

Såg jag idag. Det är alltid lite speciellt.

fredag 13 mars 2009

Gör mig hel

Jag är mina motpoler
Och har inget
som förenar

tisdag 10 mars 2009

Bokstavslek från Ellinor

Regler: Varje svar måste börja med första bokstaven i ditt namn. Alla svar måste vara riktiga, hitta inte på ord. Om personen som utmanade dig har ett namn som börjar med samma ord som ditt får du inte ge samma svar som han/hon gjort. Du får heller inte skriva samma svar två gånger eller skriva ditt eget namn som svar. Lycka till!.

1. Vad heter du? Louise

2. Ett ord på fyra bokstäver: Leta (som i ett ändlösa sökandet efter svar på de odefinierbara frågorna...)

3. Flicknamn: Lisa

4. Pojknamn: Love

5. Yrke: Levnadskonstnär *s*

6. Färg: Lacksvart

7. Klädesplagg: Lump... (ser alltid ut som en luffare, även när jag försöker klä mig)

8. Mat: Lappskojs (kom jag oväntat att tänka på bara, denna äckliga gråa skit med trådar i som man fick i skolan... fy fan.)

9. Sak i badrummet: Leksaker (gummiankor och sånt till badet...)

10. Plats/stad: Los Angeles (ett helt bisarrt ställe)

11. En orsak att vara sen: Lathet!

12. Något man skriker: LIGG!! (ja, till hunden typ)

13. Film: Lost in translation

14. Något man dricker: Laphroaig (flott namn)

15. Band: Levellers

16. Djur: Lamm (ååh dessa ulliga gulliga djur som jag är tokig i. Förra våren försökte jag köpa ett av fårbonden här, men han ville inte sälja... Sa åt mig att lammet skulle växa, bah, som om jag är nån pantad 08 eller..?!)

17. Gatunamn: Lundgatan

18. Bil: Lexus

19. Sång: Lycklig, lycklig (Lyssna nu, det är inte alls så svårt. Du får vad du vill, så det räcker till. Precis vad du vill. Bara du gör mig lycklig, lycklig! Hahahaa)

Kvällar är bra

Kvällar tycker jag om. Dom är kravlösa.
Dagar är pressande.
Morgnar är det jävligaste som finns.
När jag vaknar brukar det kännas ok några sekunder, tills jag inser att jag är vaken. Då brukar jag få ont i magen.
Ibland när jag går och lägger mig får jag ångest eftersom jag vet att det är morgon när jag vaknar nästa dag. Vilket jävla liv.
Men kvällar, som sagt, är mitt andrum. Inget måste göras på kvällen och inga prestationer krävs. Även om jag varit som en zombie hela dagen så brukar ändå kvällen bjuda på lite energi och lust.

Nu sitter jag här i lugnet efter en skakig dag, äntligen kväll. Dottern sover gott, jag har pratat länge med älskade Linda och Sonja, F och S har skickat omtänksamma sms och jag känner mig behagligt tillfreds. Datorn susar hemtrevligt. Jag ska gå och lägga mig bredvid min varma underbara dotter och se på hennes lilla bröstkorg som rör sig så minimalt av hennes små andetag. Så liten, så stor. Mitt allt.

måndag 9 mars 2009

Lie to me

Hjärtat i halsen.
Ja, halsgropen är det väl. Men det är nåt annat. Rädsla.
När hjärtat sitter i halsen är det förtvivlans klump som flyttat sig upp dit och där tvingar jag den att sitta. Snälla, kom inte upp, ut, och sänk mig. Det räcker ändå. Med allt. Som livet ger.

Lögner till exempel, eller kanske snarare halvsanningar. "Lie to me" heter en ny serie på tv (tokdålig, vilket betyder att jag kommer att följa den nitiskt).
10 000 rörelser i människans ansikte berättar när hon ljuger. Det kan också räcka med att höra en röst i telefon. Några ansiktsuttryck är inte nödvändiga. Det tråkiga med det hela är att höra när någon döljer något, men inte veta vad det är personen döljer eller varför. Någonting är det uppenbarligen som behöver döljas. Låt förtvivlans gissningslek börja.

Här har vi genomgått magsjukor, febersjukor och en allmänt jävlig vecka. Idag är det måndag och den här veckan kan knappast bli värre. Även om den verkar jobba på det. Men skam den som ger sig. Tvättmaskinen snurrar, händerna luktar skurmedel och det finns ingredienser till middagen ikväll. Heja vardagen! Nu ska jag sova middag med ungen, sen kanske allt känns hoppfullare.

lördag 7 mars 2009

Brb

Magsjukor och annan skit håller mig härifrån. Återkommer så fort det finns kraft i mig igen.