måndag 29 december 2008

Hur fan gör man?

I morse tänkte jag att jag skulle försöka leva som mig själv idag. Den intentionen kom inte långt innan den upplöstes. Kanske lika bra, för det jag såg var inte vackert. Åter till latheten, och det fort.

söndag 28 december 2008

2009

Inte en enda dag av mitt nya år är planerad. Aldrig någonsin har något varit ett sånt oskrivet blad. Tabula Rasa. Mitt liv är en öppen bok.
När den 1:a januari kommer måste jag förhålla mig till mina blanka blad. Mitt sinne kommer att vara tomt. Det finns plats för det som komma skall. Ett nytt år. Nedräkningen är här och det som varit är sitt förflutna. Jag vill inte låta det skvallra om det som blir. Jag vill, som Bodil Malmsten, förvånas.
1:a januari blir starten på min förvåning över nuets reflektioner. Jag tänker inte banta, äta nyttigare eller sluta röka. Jag ska bara börja förvånas. Och allt ska jag göra, för första gången.

TV-koppleri

Jag är väldigt spänd på vad som händer med mitt favorit-program "Bonde söker fru" nästa år. För varje år tycks de flytta ribban lite långsamt uppåt (framåt!) och nästan roligast av allt är att programmet fortfarande stoltserar med samma namn, trots att vissa bönder söker fruar, medan både kvinnor och män i programmet bevisligen söker män. Men hur som helst, detta fantastiska program, helt taget ur verklighetens kontext, kan det föra till exempel hbt-folkets rörelse mot en önskvärd riktning? Kan det vara så att nästa års program även innehåller en bisexuell person som får nöjet att söka fru och man? Två kvinnor och två män på gården? Eller nåt. Får flatbonda söka flatfru? Hur ska programmet utvecklas efter stigande ordning? Ja, jag är i alla fall nyfiken.
Men att "Bonde-Peter" får ha skyddsvakter på sin gård för att han är bög och får en klapp på kinden av en annan man i TV4 är väl ändå så förjävla dumt det kan bli. Är detta 2008 i Sverige? Och varför kör jag inte en lång predikan när en 40-talistgubbe i Sverige år 2008 säger "Hur fan kan dom visa SÅNA DÄR på TV" till mig?
Man kan ibland få för sig att Sverige 2008, snart 2009, är tolerant mot minoriteter. Det kan åtminstone se så ut ibland. Men som så mycket annat är det möjligen bara en yta. På djupet ligger föreställningar, om vad som är godtagbart eller inte, fast. Men heja heja TV4, kanske kan ni sakta pressa gränserna en liten bit till nästa år.

lördag 27 december 2008

Life, as we know it

Det är en man som går skadad genom nazismens läger och säger att "Det som det inte finns någon förklaring på är inte det onda, tvärtom - det är det goda".

Det är en liten flicka, som många mil hemifrån lägger sitt ansikte mot en ponnys varma mule och känner doften av allt hon önskar.

Det är en man som visar mer respekt för kvinnor än någon annan man. Hans goda värderingar är gömda under en elektronisk fotboja.

Det är en kvinna som fruktar riskerna av sin hunger efter mening. För ödets vindar kan komma med besvikelse.

Det är en nyfödd baby som ler sitt första leende. Hans mamma tar ett foto och älskar på nytt.

I vilken form kärleken än kommer till dig, våga ta emot den. Annars finns till slut bara din ensamma stolthet kvar.

Kära lilla vackra Bodil, du kan!

En av mina husgudar är Bodil Malmsten. Igår läste jag klart hennes senaste bok "Sista boken från Finistère".
Bodil skriver att det svåraste med att skriva är att sätta ord på, och kunna förmedla, det man vill säga. Javisst Bodil, så är det, det är skitsvårt. Ord räcker sällan till för känslor. Orden är så fattiga, banala, de liksom underminerar hela människans själ. För det mesta. Men ibland ramlar man på en mening eller flera, som faktiskt tangerar ens inre. Och som jag älskar det! När allting stillnar och upphör runt om och orden plötsligt rör vid det identifierbara, det svåra, det man så gärna vill se.
"Det gäller att bli varse det som är.
Att förvånas.
Lägga märke till, märka ut i sitt medvetande det som i varje ögonblick aldrig funnits förut.
...
Att det är möjligt.
Att vad som helst kan hända, att det oväntade ännu inte hänt.
Allting sker för första gången, det är alltid den första dagen, det första barnet, den första kärleken.
Vi har aldrig gjort det förut.
Ingen har det.
Allting är nytt."

fredag 26 december 2008

En tyst bön

Jag finns inte i kväll.
Kan du se mig?
Snälla försök!
Jag försvinner sakta utan din blick.