Lyckligt utmattad

Min dotters farfar med fru hälsade på oss över påsken. Det var helt underbart, dom är så goa människor. Det var fina dagar och dottern hade kul. Två av kvällarna var F här och åt middag med oss och ena kvällen var dessutom F:s mamma med. Det var trevligt!

Sen åkte jag och lillan iväg till Malin och hennes tre småbarn i Viken utanför Helsingborg. Resan blev väldigt lyckad. Redan på väg i bilen dit kände jag en harmoni. Det var skönt att komma ifrån Kroken, få ett distanserat perspektiv till det jag hade fastnat i här hemma. Jag blev lättare och friare i bilen allteftersom milen avverkades. Dottern var snäll, resan flöt på och jag tänkte att det finns så många möjligheter, begränsningarna får inte ta överhand. Jag har lätt för att snöa in både geografiskt och känslomässigt. Att göra en liten resa frigör krafter att se annat än det invanda, och det är nyttigt. Just nu behövde jag det verkligen.

Hos Malin var det full fart. Fyra småbarn och en fruktansvärt oskön bäddsoffa gav mig konstant huvudvärk och trötthet. Men det var så härligt ändå, Malins ungar är fina och Malin är alltid imponerande omtänksam och rar. Hon får kämpa med sina tre små barn men tappar inte tålamodet trots att det skulle vara högst befogat om hon gjorde det.
Mitt i allt fick Isabella urinvägsinfektion och jag fick spendera en svettig timma på en vårdcentral med att försöka få henne att kissa i en mugg. Eh...en tvååring kissa i en mugg..? Gissa hur bra det gick. En gång var femte minut kom en väldigt skånsk sköterska in och frågade på halvt oebgripligt språk hur det gick. När jag så gott som gråtande svarade att jag inte orkade mer efter en timmes slitande med ungen över den lilla muggen, så fick vi ett recept i alla fall...

Idag åkte vi hemåt och jag svor och fick adrenalinchocker över att köra fel allltför många mil innan jag hittade väg 21 mot Kristianstad. Jag ska inte ens berätta vad jag kallade skåningarna då... Eftersom det givetvis var deras fel att det var dåligt skyltat ;)
I eftermiddag/kväll har vi varit med F i Kalmar. Åt lite mat och satt sen vid Stensö lilla hamn och åt glass i solen. Det var så mysigt. Att se F och Isabella gör mig halvt knäckt, dom är så ljuvliga. Var för sig och ihop. Jag önskar att vi alltid kunde ha det så. Men jag är i alla fall glad att vi har det som vi har det. Vi har det fint och det är egentligen gott nog. Men då och då sörjer jag ganska djupt att det inte blir mer.
Det sägs att människan aldrig är nöjd...
Men ikväll är jag lycklig. På ett lätt melankoliskt sätt, men trots allt lycklig. Det finns många fina människor omkring mig och det finns en vårsol som omfamnar tro, hopp och kärlek.