Vad ska vi göra med sommaren?

6 pjäser och 4 sömnpiller. Men jag vill inte säga nåt om Lundells bok egentligen. Jag ger honom som vanligt inte längre chansen. Det som fångar mig ska jag analysera vid senare tillfälle.
Men jag fascineras över det Schopenhauer sagt, antingen lider man eller så har man tråkigt. Detta tror jag är en stark förenkling över vad han egentligen har sagt, och möjligen också tagit ur sitt sammanhang. Men ändå, alternativen - lida eller ha tråkigt, är väldigt sanna. Det är i det man får göra sitt val. Man kan förstås gå i och ur det i perioder, men valet kvarstår. Troligen behövs det perioder av tråk för att bereda sig på lidandet och tvärtom. Man kan stänga av sig själv, sin tro och sitt känsloliv. Hoppet kan man gömma undan, delvis. Men till slut står man ändå där, och gör sig beredd på lidandet. För utan det - inget liv. Att leva är att lida. Man behöver inte lägga så mycket svartsyn i lidandet bara, man kan göra allt i sin makt för att romantisera det i stället. Vad annat kan man göra? Förutom att döda sig själv, sin själ.

När jag lider kommer jag att hata det jag skrivit här. Vilket jävla skit, kommer jag att muttra. Låt mig svära då, men för guds skull, låt mig aldrig stå oförberedd inför lidandet. För jag är helvetes trött på tråket.