lördag 21 juli 2012

Lördagkväll

Lämnade av sonen till pappan för några timmar sen. Lättnaden. Stillheten. Tystnaden.
Ensamheten.
Japp, efter några timmar kom den inte oväntat smygande. Ska det vara så jävla svårt att bara njuta? Nej, det var det inte tills jag såg att F skulle ut med någon och festa och tydligen är det farmor som tar hand om lilla E.  DÅ blev det en bitter ensamhet. Jag är så patetisk att jag borde ägna dagarna åt att kräla runt och leta efter en pistol.
Efter att ha läst igenom hela den här bloggen häromkvällen har jag insett att jag är lika patetisk nu som jag var för tre år sen. TRE år sen. I tre år har jag längtat efter en man som inte vill ha mig. Ska man skratta eller gråta. Det finns bara ett bot, hitta något annat/annan som tar sig in i mitt huvud.
Det har ju blivit SÅ mycket bättre sen jag flyttade till Borgholm. Och det är jag själaglad över. Även om det bara är sporadiska kontakter jag skapat så är jag ju på väg. På väg i mitt egna liv. Jag har mitt älskade, älskade lilla hus. "Mitt" dagis med alla fina föräldrakontakter och grannarna i området. Det är så bra och jag är så innerligt tacksam för dessa sociala sammanhang. Jag blir nog mindre och mindre ensam nu.
Det blev bara ett kraftigt bakslag att komma hit till Kroken. Som jag misstänkte. Men om en vecka åker jag till Stockholm och Pride. Det ska bli så galet roligt!! Stockholm längtar jag inte tillbaka en nanosekund till, men att få jobba på Priden igen ska bli tokskoj.
Äsch, jag är inte bitter eller deprimerad när jag tänker efter. Fan vilket bra liv jag har egentligen! Alla möjligheter och spännande tider ligger framför mig. Inte fan vill jag ha nån partner heller egentligen. Nej kära nån, låt mig ha min frihet och melankoli ifred. Men en tjejkompis att sitta och babbla avslappnat med om livet önskar jag mig verkligen. I övrigt fattas mig inget. Punkt.
Jo, lite fler betalda arbetstimmar :) Punkt.

1 kommentar:

  1. ...som jag sagt, du har ett avundsvärt liv! Fast man inte alltid tycker det... vet. Kram

    SvaraRadera