Lycklig, lycklig

Alltså, var kommer sånt här ifrån? Har nån smugit serotonin i mig när jag inte sett? Det är så det känns, som dom där två-tre veckorna när antidepp slår in sin effekt i en och man inte ens kan sova för att man längtar så till nästa dag. Men där i nån medicinering är jag ju inte... Jag älskar mitt jobb mer än jag nånsin kan förklara, och det känns som om något stort är på väg att hända med mitt yrkesliv. Jag älskar mitt hus, min "stad", min cykel, mina vänner osv osv, haha. Jeeez. Jag längtar sjukligt mycket efter att få träffa Patrik. Och längtar efter att få träffa en annan ny bekant från, här och häpna, qx. Detta avfallsställe som jag inte vet om jag ska skratta eller gråta när jag loggar in på,. men ändå inte kan hålla mig borta ifrån. Och, så dök det upp en allt igenom sympatisk kontakt där som känns mycket lovande. Kul! Världen here I come. Och om nu all lycka försvinner imorgon så får jag i alla fall bära med mig känslan av hur det KAN kännas ibland. Och fan vad det spelar roll om man medvetet omger sig med positiva och fina människor och tar avstånd från energisugarna. Lärdom!