Lie to me

Hjärtat i halsen.
Ja, halsgropen är det väl. Men det är nåt annat. Rädsla.
När hjärtat sitter i halsen är det förtvivlans klump som flyttat sig upp dit och där tvingar jag den att sitta. Snälla, kom inte upp, ut, och sänk mig. Det räcker ändå. Med allt. Som livet ger.

Lögner till exempel, eller kanske snarare halvsanningar. "Lie to me" heter en ny serie på tv (tokdålig, vilket betyder att jag kommer att följa den nitiskt).
10 000 rörelser i människans ansikte berättar när hon ljuger. Det kan också räcka med att höra en röst i telefon. Några ansiktsuttryck är inte nödvändiga. Det tråkiga med det hela är att höra när någon döljer något, men inte veta vad det är personen döljer eller varför. Någonting är det uppenbarligen som behöver döljas. Låt förtvivlans gissningslek börja.

Här har vi genomgått magsjukor, febersjukor och en allmänt jävlig vecka. Idag är det måndag och den här veckan kan knappast bli värre. Även om den verkar jobba på det. Men skam den som ger sig. Tvättmaskinen snurrar, händerna luktar skurmedel och det finns ingredienser till middagen ikväll. Heja vardagen! Nu ska jag sova middag med ungen, sen kanske allt känns hoppfullare.