Bara

irriterad så ini helvete. På allt möjligt. Som Ölandsbron till exempel. Där det ALLTID arbetas = enfiligt och 30-50 kmh. Idag såg jag på skylten att vägarbetet beräknas vara klart december 2011. Men för faaan. Dom har reparerat den där bron sen jag flyttade hit, 2003. Är den inte helt ombyggd från topp till tå snart?? Finns det mer att reparera? Jaja.

Mitt barn tjatar och får utbrott konstant nuförtiden. Ja, den senaste veckan då. Det räcker för mig för att börja skönja ett personligt nervsammanbrott. Tänk om jag bara kunde få hjälp med henne ett par timmar nån gång, så jag fick rensa min egen hjärna. Det känns som om jag ska bli vansinnig när jag aldrig får vara ifred. Idag somnade hon 21.21. Hon vaknade 08.03 imorse. Sen dess har hon hållt på.
F planerar vår resa och jag undrar hur fan jag ska orka. Inte bara med mitt barn, utan framför allt mig själv då. Jag kommer ha skitjobbigt och vem kommer att ta hänsyn till det? Varken Isabella eller F i allafall. När vi är med F har jag nästan två barn. Han kräver minst lika mycket uppmärksamhet som Isabella, och oftast samtidigt. Jag blir helt kajko i huvudet. Och han har bara lust att uppmärksamma henne när det passar honom, övrig tid ska hon bara "vara där". Så han är ingen avlastning. Mitt jag är för det mesta oväsentligt. Det blir mindre roligt när vi ska göra något där jag behöver stöd, trygghet och förståelse. Med all sannolikhet blir det bara ett energisugande helvete.

Irriterad på restaurangägarna som är så jävla slappa och handlingsförlamade. Det som verkade så bra har bara blivit till ingenting. Eller ännu värre, ett uppbrott från det som kändes så rätt och på uppåtgång. Nu har jag ingen aning om hur hotellorganisationen ser ut om ett halvår, ett år. Det är en hemsk sorg. Jag älskar det där stället och tanken på den eventuella förändringen är jättetråkig.

Irriterad på kattjäveln som stör allt han kan så fort Isabella lägger sig för att sova på kvällen. Han är helt sjuk. Verkligen. Han kommer så fort hon kryper ner i sängen. Börja skrika, riva i täcket eller på dörren om jag stänger den. Puttar ner allt han ser från bord och hyllor. Ikväll stängde jag in honom i badrummet när I skulle somna. Hörde hans något dämpade vrål ända där bortifrån och in i sovrummet. Han är wacko.

Irriterad på att ständigt gå på högvarv inombords och att inget av det syns utanpå. Master in disguise.

Jaja, nu fick jag ett sms och hela livet blev genast lite trevligare. So long suckers!