Den här dagen känner jag mig rätt förtvivlad över. Och som vanligt lämnas allt oavslutat. Det finns väl inget slut. Varken början eller slut. Men jag skulle ändå behöva en ståndpunkt.
Natten var en mardröm, morgonen tung. Förmiddagens långpromenaden i snöfallet med M var trevlig men rätt opersonlig. Jag kan väl helt enkelt inte förmå mig att bli personlig.
Ikväll hade vi familjemiddag med F, F:s mamma och mina föräldrar. Men med F och mins ouppklarade diskussion blev det väl inte den avslappnade stämningen som det kunde blivit annars kanske.
Ja, jag vet inte hur fan jag ska förhålla mig till F och ibland känns det så tröttsamt att vi pendlar fram och tillbaka i olika diskussioner och F är hård och kall och sen då och då kommer det fram en helt annan person som plötsligt är känslosam, mjuk och förvirrad. Tröttsamt är fel ord, frustrerat är ett bättre ord. Frustrerat att inte förstå, och att inte kunna hjälpa. Jag är ledsen över det. Att vi inte hjälper varandra fram till förståelse. Jag hoppas att det kommer.
Jag känner mig helt dödstrött, men för att få bort den här känslan av att inte vara tillfreds tror jag att jag ska lägga mig i sängen och se en skräckis. Det är höjden av mysighet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar