Jag är så trött på att vara trött. Det är så mycket som får mig trött. Jobba, vara ledsen, sova dåligt och ha ångest till exempel. Och så blir jag orolig för att jag är så trött och så är det ångesthjulet igång också. Pust.
I några veckor nu har jag somnat vid 1-2 på natten, inte för att jag är pigg utan för att sömnen vägrar komma. Sen vaknar jag exakt klockan 4 och kan inte somna om sen. Tankarna maler, det är för varmt och för kallt. Armen värker. Oftast är jag för trött för att gå upp och ta alvedon, men tydligen inte tillräckligt trött för att sova... Ibland skriver jag ner det jag ligger och tänker på, för att kunna släppa det för stunden och somna om gott sen. Fast det brukar ta ett par timmar att skriva ner alla tankar så det gör inte så jättestor skillnad i tid, haha.
Jaja, ikväll har jag dessutom mått illa och suttit och ulkat vid toaletten. Troligtvis bara psykisk övertrötthet som skulle ut, för det känns redan lite lugnare. Imorrn ska jag som vanligt jobba och sen ringa läkaren om armen.
Dottern tycks ha kommit in i "spring-fasen". Hon springer hela tiden. Inte det minsta trött. Mycket charmerande. "Mamma, säg 1 2 3", ropar hon och så springer hon runt runt. Dom där små söta benen vimsar runt åt alla håll. Hon vaknade klockan 9 i morse och sen har hon joggat omkring så gott som hela dan. Somnade klockan 22. Hur fan orkar hon??
Nu ska vi se, jag tror jag provar att gå och lägga mig. Sus kanske ringer, men jag lär väl knappast somna. Men bara för att jag sagt att hon kan ringa fram till 24 så somnar jag väl tidigt ikväll då :))
söndag 26 juli 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
kände att jag måste skriva nåt till dig... mitt hjärta brister av att läsa det du skriver för att jag känner igen mig så himla mycket. du beskriver precis hur jag själv mår av och till. jag kan inte förklara men det du skriver verkligen berör, iaf berör det mig.
SvaraRaderanångång kommer även du och jag att få vara lyckliga! men det gäller att hålla ut tills dess...
jag önskar att den dagen kommer innan jag inte orkar längre.
känner inte dig louise, men ändå vet jag precis vad du går genom.
ta hand om dig och din dotter!
//c
Hej, och tack för dina ord!
SvaraRaderaTa väl hand om dig.
Åh, om jag bara kunde hjälpa dig på nåt sätt. Springa runt med lite vimsiga ben med lilla b och pigga upp, om inget annat jag kunde göra. All värme.
SvaraRadera/Kram & puss, SUss
Älskade Sus, man kan inte hjälpa så mycket mer än vad du gör... Lyssnar på mig i timmar, stöttar och peppar. Du finns alltid för mig, den som begär mer än så måste vara småtokig :) Hoppas ni har det gott, i sovkupéer och bönehörn, hihi. Pussar och kramar hjärtat!!
SvaraRaderaNäe, jag skulle vilja rymma ner till er några dar ... TÄnk att ni finns, och att ni är där hela tiden och att du måste ha det så¨där trist ibland med medmänniskor och nackar ...
SvaraRaderaÄlskade, du vet att du alltid är välkommen. Och att du alltid finns här även när du inte är här rent fysiskt :) Puss
SvaraRadera