måndag 27 juli 2009

Vem byter skepnad och lämnar ännu en bur?

Ibland tvekar jag på min förmåga att läsa små nyanser, men det är dumt. För det brukar alltid visa sig att jag har rätt. På några få rader på facebook kan jag utläsa att F tycks må ovanligt bra, har roligt och insikten slår mig att han är fan lättad av det här. Att slippa mig. Jag fattade det fullt ut när jag igår ringde och sa att nu ses vi och pratar igen. Tvekan i hans svar sa allt, han är redan på väg bort. Och då har han tidigare på morgonen skrivit ett otrevligt mail om att jag bara vill ta en lätt väg ut ur det här. En lätt väg? Jag har stridit med mina känlsor fram och tillbaka i över sju månader. Så jävla lätt har det inte varit. Och varför behöver han slänga den skiten över mig när han själv inte är så angelägen om att konfronteras vidare?
Ibland fattar jag ingenting.
Och förbannad blir han också för att jag inte vill behöva läsa dom där raderna på facebook. Varför är det så viktigt för honom att jag ska läsa dom? Vad ska vi ha varandra till där? Vi är en kilometer ifrån varandra och kan inte kommunicera, varför ska vi göra det där? Behöver jag verkligen tryckas till lite extra av hans lycka eller vad är syftet annars?

Jag tänker så här, här har han en jättebra tjej, smart, lugn och relativt vettig att ha med att göra, som har den underbaraste dotter man kan tänka sig (som han höll i första gången när hon var 6 månader), som älskar honom precis som han är med alla hans fel och brister, som accepterar hans sexualitet fullt ut och som dessutom kan tänka sig att skaffa ett eget barn med honom. Borde han inte vara LITE rädd om en sån tjej? Hur många såna kommer han att träffa i sitt liv? Men, men, jag försöker väl bara kokettera.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar