Nanna

Igår kväll var jag hos tant Nanna, 92 år. Helt klar i huvudet, bara lite skrupplig i benen och halvdöv. Frasse höll på att välta henne ute på gräsmattan när han skuttade omkring, "wuuhuuu" skrek hon då, "vilken rolig hund". Sen dansade hon runt runt med Isabella på sina pinniga ben. Vilken skön livsglädje den tanten har!
Och inte är hon det minsta rädd för att dö. Vilken befrielse i livet.
Hon hade en dotter som dog när hon var ung, och Nanna är övertygad om att en sädesärla som kom till hennes hus och stannade, strax efter händelsen, bär på dotterns ande. Det är en fin tanke.
Nanna tycker att alla som daltar med henne för att hon är gammal är skitlöjliga. Det är väl klart att hon kan bada på klipphällarna själv, ta tåget och gå på studentfest i Göteborg och flytta till ett nytt hus. Bah! säger hon bara till alla som larvar sig...
Vilken kvinna :)