Seg hjärna

Inte ovanligt, men ändå.

Har städat hos Nanna idag. När jag kom dit låg hon och sov som en liten söt docka med det vita spetstäcket uppdraget till näsan. Jag stängde om henne och fixade resten av huset. När jag nästan var klar kom hon utstapplande i morgonrock med ett leende i hela ansiktet. "Vad du än gör här i livet, slösa aldrig tid på sånt som är oviktigt", sa hon och gick ut i solen med en bok av Bodil Malmsten.
Sen satt vi länge och pratade om den kommunala kortsikten som hägrar här på landsbygden. Och annat.

Imorgon ska vi åka till Borgholm, mamma och pappa påstår att dom ska skriva kontrakt på ett hus. Mina tankar kring det här har inte riktigt gått att strukturera upp än, jag får nog fundera vidare ett tag på hur deras och mina förväntningar blir på det nya liv som är framför oss.

På torsdag ska jag och I till Borgholm igen, för att träffa A. Det ser jag verkligen fram emot.
På söndag kommer I:s pappa hit och jag bara inte bestämma mig för om jag ska åka med upp till stan när han ska hem sen eller om jag ska vänta någon vecka bara för att få vara hemma i lugn och ro och få känna lite stillhet. Frågan är bara då hur jag, I och Yeti ska ta oss till stan själva. Får fundera vidare på det.

Käkade middag med F, Maggan och Janne igår kväll. God mat och gott sällskap. Isabella satt bredvid F i soffan och det började bli sent och hon var trött. Då la hon sömnigt sitt huvud mot hans bröst och gossade och höll om honom. Så fullt av oförstörd kärlek. Att inte F blir helt hänförd och tagen av kärlek till denna lilla mjuka underbara människa övergår mitt förstånd. Att han inte inser att det behövs så lite för att man ska få så mycket av ett barn. Fast jag är förstås väldigt partisk i min oändliga kärlek och vilja till henne, haha.

Världens finaste Linda ringde idag. Det är så idiotiskt att vi inte hörs mer, men det är ju bara så. Brist på tid och ork. Hennes bästa egenskap är att hon aldrig dömer. Det finns ingen annan jag vågar säga exakt vad jag tänker och tycker till, men Linda kan jag vara fullständigt sann med. För hon dömer aldrig. Någon. Hon är alltigenom godhjärtad.
Jag minns när jag förfasade mig över hennes beteende när vi bodde ihop några veckor och hon drog hem en hemlös man sent en kväll när vi gick från tunnelbanan. Hon sa att han kunde sova i huset och hon fixade mackor och vatten åt honom. Själv var jag stel som en pinne över tilltaget, men givetvis kan man inte mer än önska att alla människor hade mer av Linda i sig. Det skulle skapa en helt unik solidaritet och medmänsklighet i världen.