Årets homo

Andreas Lundstedt, för andra gången. Jag är inte helt säker på det här, är det etiskt korrekt att ge pris åt någon för att den lyckats få hiv? "En offentlig person att identifiera sig med för de hiv-positiva." Men fan, shape up, använd kondom och se till att inte få hiv för helvete. Alla vet hur det smittar och det är väl inget att prisa, någons dumhet?? Jaja, vem är jag att döma och bla bla bla, men nu råkar jag tycka så.
Min pappas kompis, Janne Wisén, fick också pris på gaygalan. Fint, på tiden! Han kom ut som gay inom brandförsvaret långt långt innan det var det minsta rumsrent att vara homo, särskilt inom brandförsvaret.
Min egen gaygala;
Årets homo: ALLA homo- och bisexuella som kämpar med att förstå och acceptera sin läggning, eftersom den medför ett utanförskap i en trångsynt värld. Det finns många sätt att bli marginaliserad på i ett heteronormativt samhälle, särskilt om man inte är hetero...

Själv är jag åter från staden K igen. "Staden K", låter som om det är taget direkt ur "Processen", haha, men det handlar förstås om Kalmar. Det har varit bra dagar, som för ovanlighetens skull gett mer energi än de tagit. Det behövs så lite. Lite mänsklig närhet av manligt slag gav min livskraft näring, och sen ett möte med E idag som svar på något jag behövt länge. E utstrålar värme, omtanke och visdom. Hennes leende och ögon river alla murar. Det var roligt att hon och jag sågs efter så lång tid. Att vi är så nära utan att vara nära. E:s tokigt söta hund pussade min dotter tills hon skrek av skratt.
Två möten, och den livsglädje jag känt komma krypande sen nån vecka tillbaka fortsätter att kliva på framåt. Så jävla skönt. Även om det givetvis gör mig väldigt misstänksam. Jaha, vad ska komma nu då? Bra ska jag väl inte få må?

I got too much life running through my veins, going to waste... För att citera den lilla hunk-pojken Robbie Williams.