Det måste vara så att jag sett för mycket skräckfilmer i kombo med att jag är lätt överspänd. Min dotter är nu så pass stor att när hon sovit en liten lur på dagen själv stiger upp och kommer smygande ut ur sovrummet. Helt plötsligt står hon bara bredvid mig och tittar på mig, jag har inte hört något hasande utan när som helst är hon bara hos mig, tyst och kisande. Jag håller på att skita på mig varje gång. Första gången det hände stod jag och hängde tvätt i badrummet, men ryggen mot dörren. Dottern tog utan förvarning mig runt benet och sa högt; "mamma". Jag skrek till så högt att jag skrämde livet ur henne och hon skrek till och jag skrek till en gång till och sen började den lilla av oss gråta. Min puls var pinsamt hög.
Jaja, nu är vi genomförkylda båda två och jag tänker att vi har en dag på oss att bli friska... Jodå.. Lite vitlök och c-vitaminchocker, kan det duga?
söndag 15 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Aaahh ... preppa med de där vitaminerna ordentligt nu, det hjälper, apselut...
SvaraRaderaEn gång skrek jag i panik när min son kom smygande på natten, han minns det än, jag minns bilden när jag sätter mig upp nyväckt ur min mardröm. Ungen hade liksom flygit som en loska mot väggen längst bort från sängen ...
Übermoralisten jag tänker att ungar ska se sina morsor som stålkvinnor ganska länge,såna utan skräcknoja och nerskitna brallor.
Som en sådan moralist tvingas man hantera en del skuld ... och i värsta fall skam ...
Men det ger sig ... jämnar liksom ut sig, man kompenserar väl, eller inte, och då ger det sig ändå ... med livslånga men och sår.
Det finns terapeuter ... (ha, ha, som om de e kul) ...
Det är mänskligt. Man bör härdas... en människa utan ångest är ju livsfarlig! häppp.
/S
Krya på er!!!
SvaraRaderaPuss & Kram
Haha! Själv var jag asrädd i fredags när jag genade genom en liten skog. Var förföljt av våldtäktsmän, narkomaner och ett mördarlodjur, men kom fram välbehållen (om än med en peak puls kring 480/220). Nixon lyser glatt när han påpekar att stigen går uppskattningsvis sju meter från alla upplysta villor, men så var det inte heller han som var förföljd i skogen.
SvaraRaderaDen söta lilla gullungen! Krya på er! KRAM
SvaraRadera