Att gifta sig eller inte gifta sig, det är frågan

Det här med giftermål har aldrig lockat mig. Jag har inte riktigt förstått nyttan med det hela. Det senaste halvåret har en barndomsvän sagt till mig många gånger - gift dig ALDRIG. Hennes man ringde hem till henne en dag från jobbet och sa att han inte skulle komma hem mer. Han skulle samma dag flytta hem till sin 20 år yngre, blonda, silikon-patte, oj förlåt jag menar givetvis flickvän, och där stod och står min vän med deras tre underbara barn i det alltför stora huset.
Men ändå.
Det är väl åldern.
En stilla undran över varför inget har velat dela sitt liv med mig. Visserligen tycker jag själv att jag är ovanligt påfrestande att leva med, men av vad jag förstår genom världshistorien så har värre människor än jag blivit friade till.

För några månader sedan kom jag så nära jag antagligen kommer att komma. Min vän sa, men öh kan inte vi förlova oss så att jag kan få sätta in en annons i tidningen. Jaha, och där brände jag givetvis mina broar genom att inte genast säga ja. Nu har ju karln hunnit lära känna mig och dragit tillbaka varendaste en av alla tidigare intentioner till gemenskap. Varför var jag så stingslig? Vad väntade jag mig? Sammetslakan, champagne och knästående? Romantik är väl för fan inget för mig. Det var väl fint på nåt sätt. Varför väntade jag ett par veckor innan jag svarade, jo du det där lät väl som en ok idé. Vad trodde jag att jag hade råd att vänta på, Kärleken?

Själv har jag friat en gång. Eller flera gånger till och med, fast till samma person. Hon var också lite stingslig, uppskattade väl inte att bli friad till via mail kanske. Jag vet att det inte hade hjälpt om jag friat på ett vettigt, normalt sätt, hon hade ändå sagt nej. Men ändå, det kanske var mina 15 minutes of fame i Äktenskapsvärlden och då kunde jag väl ändå gjort det ordentligt, gett mig den (för att inte tala om hennes) värdighet. För det var äkta. Men ack så taffligt gjort.

Så är det med mina nära-äktenskap-upplevelser.
Men ändå.
Det är väl åldern.
En stilla undran över varför inget har velat dela sitt liv med mig.