Social hangover

Tre dagar i stan kanske inte gör vem som helst matt, men personligen blir jag blir helt slut. Det är ungefär som att komprimera sex månader av mitt sociala liv på några få dagar. Räknat i mänsklig kontakt. Men märk väl, det har bara genererat i att jag gråtande ringt två gånger till min bästa vän, i övrigt tycker jag att jag skött det hela på en hyfsat acceptabel nivå. Vissa stunder har jag till och med uppträtt som en trevlig person. Nu måste jag med andra ord vila upp mig. Till nästa nyår?

Jag undrar om det är min brist på kommunikation som gör att jag ställer högre krav än tidigare på den lilla kommunikation jag tillåts. Är det förlusten av vardagsbabbel som gör att jag ledsnar efter tio minuter när diskussioner rör sig kring lata fraser om det självklara. Jag slutar lyssna, försöker bereda väg för annat, börjar leta efter signalerna från det som inte sägs men som måste finnas.

För övrigt har jag på dessa dagar sett film. Äntligen har jag fått återse det underbara berget Brokeback, det var alltför längesedan. Känslan blev dock inte total då filmsällskapet rätt ofta högg ett svärd genom stämningen genom att påpeka till exempel hur snygg en lampa var, eller att man verkligen inte borde hoppa ner i vattnet sådär från en hög klippa, när man inte vet vad som döljer sig under ytan. Som straff ska jag inom snar framtid bjuda honom, min älskade bög, på en blandning av krossade kikärter och koriander. Ljummen. Jag ska sitta mitt emot honom vid bordet och med spänning iaktta honom under ätandet och nyfiket fråga hur det smakar.
Sen sågs också Sex and the city-filmen. Jag tänker inte säga ett ord om hur fruktansvärt dålig den är, då jag inte vill få hemstickade rödstrumpor skickade till mig på posten.
Idag försökte jag titta på Into the wild. Jag var nog inte på humör, tålamodet hade till slut trutit och det gick inte att varken sitta, ligga eller stå i soffan längre. Så kom punkten när jag blev så förbannad att jag slutade titta helt. Ett citat blinkar upp i rutan. För övrigt jävligt märkligt att göra en film som består mest av färdigskrivna och uttjatade citat. Eller nåt, jag vet som sagt inte, jag orkade inte se särskilt mycket alls. Men detta är citatet: "Om vi erkänner att livet kan regleras av anledningar är möjligheten till liv förstört." Ursäkta, men vad FAN betyder det? Snälla snälla, jag vädjar till dig, ja just dig, förklara för mig! Innan vansinnet tar över orden och gör dom till sina. Som jag har vridit och vänt på den där meningen nu hela dan, och till vilken nytta? Ingen. Gah!