Jag är ensam! Halleluja!

För första gången sen dottern föddes, jag tror att det är ungefär 20 månader sen (känner alltid en viss stress när folk frågar hur gammal min unge är och jag inte har koll på det, så jag brukar räkna efter nån gång ibland eftersom det varit så pinsamt dom gånger andra småbarnsföräldrar påpekar att den ålder jag uppgivet inte helt verkar stämma. Känsligt sånt där tydligen.) är jag ensam!! Men jag tycks inte ha förstått det. Jag tror att hon ligger och sover en liten tupplur, för just nu när jag läste en skitrolig blogg så kvävde jag skrattet så gott det gick och liksom morrskrattade i mitt inre, för annars skulle jag kanske väcka henne. Men hon är ju inte här, jag kan skratta jättehögt om jag vill. Fast oftast känner jag ingen större anledning till det, så jag skulle väl bara skrämma mig själv om jag gjorde det. Men det kanske finns andra saker jag skulle kunna hänge mig åt nu när jag är barnlös ett par timmar. Men jag tycks ha glömt vad man gör i ett barnlöst liv, jag tror att jag ska ägna friheten åt att gå och lägga mig en stund. Fryser som vanligt och det kan bara duntäcket råda bot på. Kanske kan en stunds horisontalläge också råda bot på den huvudvärk som gårdagen gav mig. Det var egentligen inte alls någon skitdag igår, det bara kändes så. Natti!