fredag 2 januari 2009

Det blir aldrig som man tänkt sig

Klyschor är avskyvärda saker man tar till när inget annat i hela världen räcker till, eller när ett samtal är så uttråkande att det inte ens är värt en egentänkt replik.

Att travestera eller referera däremot är galet användbart, och kräver trots allt lite mer intelligens. Eller i alla fall kunnande. Eller egentligen inte. Eftersom jag just inser att jag skulle kunna skriva en lång roman enbart av variationer på redan sagda ting. Fast å andra sidan, är inte alla romaner redan sagda? Det gäller bara att förändra uttrycken så pass att läsaren inte känner igen sig. Däri må författarens talang ligga.

Och nu har jag redan glömt vad jag från början tänkte skriva i det här inlägget. Det är möjligt att det handlade om en man, så rädd för sanningen om sig själv att han väljer lögnen. Det är också möjligt att det skulle handla om en man så livrädd för att bli sårad att han mycket hellre sårar. Men det känns så ointressant att skriva om. Jag trodde att den här dagen skulle handla om död, men den visade sig handla om återfödelse. Och i en födelse ryms bara det vackra och rena.

3 kommentarer:

  1. Jag älskar att du skriver blogg igen!

    Så underbart att se att du gestaltar en sann metamorfos när du väljer att återfödas i det som är nytt och vackert, igen och igen ...

    Vad fan har man annars tid med?

    KÄRLEK!

    /Susan

    SvaraRadera
  2. Ska man vara riktigt hård finns det väl bara 29 bokstäver att köra med, och sen så får man variera så gott man kan...
    Fast jag håller med, egentligen. Mycket är ju redan sagt, man kan ju iofs hoppas att något säger något på ett sätt som talar mer till en själv. Usch vad obegripligt det där blev. Skyller på att jag är trött!

    SvaraRadera
  3. Sus, hjärtat!
    Jag älskar att du läser min blogg. Och just nu tänker jag på att du är en Gambooooo, och kan bara önska att du har en sjuhelvetes härlig resa :)
    Men allra mest vill jag att du kommer hem, så vi får ses.

    Puss och kram ladybug!

    SvaraRadera