Made in Sweden

Jag orkar inte med min dotter just nu. Hon är gnälligare än döden och jag är själv jävligt less på livet. Efter nåt dygn i Kalmar är jag tillbaka i min tristess i hippie-hyddan. Inte för att det är särskilt livat alls i Kalmar, men mätt i tristess så är det ändå värre här. Mitt tålamod räcker knappt till att stå ut i mitt eget liv, hur ska det bli nåt över till barnet?
Frustrationen kryper och ålar längst upp i ryggraden och sprider sig ut mot skuldrorna. Konstigt nog är den varm. Jag undrar vad den består av?
Jag är beredd och redo att ta emot botemedlet mot Tråktider. Kan man få en kärleksfull man på recept? En fylla, en hängiven kvinna eller sjukhelvetes med inspiration och kreativitet nog för att skriva klart en C-uppsats? Kan doktorn skriva ut ett recept så är jag redo! O ja.
Något, antagligen sammanfattad erfarenhet, säger mig att jag får hålla till godo med annat. Som vanligt. Bitter? Å nej, det är ju ett fult ord!
Men apropå så börjar Made in Sweden i morgon. Laila Bagge och Andreas Carlsson ännu en gång i samma program. Ja förlåt, Anders Bagge, du är helt enkelt inte lika intressant som dom andra två. Trots att jag är fullkomligt galen i män fulla med smycken och tatueringar. Men sorry Anders, i det här gänget hjälper inte ens det. Så att sitta i min iskalla soffa i mitt oisolerade hus i detta jävla vinterland och se på Andreas och Laila - DET är vad jag får hålla till godo med. Och om det säger jag inget. Det talar för sig självt.